2014-01-30

Väderbloggen fortsätter...

Där vi bor brukar det vintern vara vit, riktigt vit. En av de mest snösäkra platserna i Sverige och det var en av anledningarna till att vi flyttade hit. 

De riktiga vintrarna, garanterat snöfyllda jularna och den oerhörda närheten till fjäll. Den här säsongen är den mest underliga hittills. 
Här är barnen i längdspåret för att testa sina skidor för säsongen, det är svinkallt men oavsett väder håller barnen sig torra, varma och inte minst färgglatt snygga i sina kläder från Isbjörn of Sweden. 

Det kom snö i slutet av förra året och allt verkade normalt. Sen kom storm efter storm efter storm och så har det fortsatt. Den snö som väl kommer blåser bort innan den får fäste.

Skidliftarna måste tidvis stängas på grund av den hårda vinden. Snökanonerna går dygnet runt. I skolan är det för kallt för skidåkning på idrottslektionerna, deras planerade alpindagar ställs.

Vår gård är knappt vit trots att det är högsäsong rent vintermässigt, samma tid förra året var det fyllt av stora snöhögar som plogats upp. 

Det är kallt, blåsigt, isigt och snöfattigt. Turisterna som kommer hit får inte uppleva det som förväntas och det känns inte alls bra, byn lever ju på dem. 

Vi får gäster som åtminstone en del av dem vill uppleva fjällen i vinterskrud. Och så vill ju jag visa dem det vackraste  - dagar på de vita fjällen när vårsolen värmer och man fylls av den otroligt friska luften.

Vad är det som händer egentligen?
- vs -

2014-01-29

Grattis till tre vinnare!

Tävlingen om de söta bekymmersslukande Sorgenfresser är avgjord! 
SEPP, BIFF och FRULA ska få nya hem där de fritt kan sluka bekymmer som dyker upp!
Stort grattis till:

Cilla

Lotta

Jenny Olsson

________________________________________

Skicka era adressuppgifter till vittellersvart@gmail.com senast 31/1 så kommer vinsten med posten. Lämna en kommentar till det här inlägget så jag vet att ett mail är på väg.


Ett stort tack till Jens och Sorgenfresser för vinsterna, och tack till er som ville vara med!
- vs -

2014-01-28

Kottkrans - DIY!

Familjen har pysslat en del den här hösten och en av de saker vi tillverkat är en dörrkrans med kottar.
Efter att ha spraymålats en gång.
Där vi bor finns knappt några tallar så de här är plockade i en grannby. I sommar ska vi försöka komma ihåg att plocka i Dalarna så vi får riktigt stora kottar till framtida pyssel.

Såhär gjorde vi den:
En mycket ful men funktionell kransstomme tillverkades av tidningspapper som rullats ihop och därefter plastats in. Efter det använde vi en limpistol, Dremel, för att sätta fast kottarna. 

För att kransen skulle synas ordentligt mot vår vita ytterdörr valde vi att spraya den med svart färg. Dessutom dolde färgen det av stommen som syntes mellan kottarna.

Vi knöt ett snöre på två platser på kransen och placerade den på ytterdörren. Så fint!

Sen kom Sven, Ivar eller någon av de namnlösa stormar som besökt oss den här underliga vintern. I vanliga fall tar vi in saker som annars blåser bort men den här gången var vi inte hemma. Kransen som alltså hängde på ytterdörren blåste bort tillsammans med ljungen jag planterat i krukor på väggen bredvid. Krukorna är kvar men växterna är spårlöst försvunna, de dyker väl upp under snön till våren.

Eftersom jag inte såg till att fotografera det färdiga resultatet direkt så finns det tyvärr ingen bild på det.

Det enda verktyg vi behövde för att göra kransen var en limpistol och jag tycker att det är ruskigt kul att använda den. Den variant vi har heter Dremel 930

Undrar om vi ska ge oss på att göra en annan typ av dörrornament lagom till våren, har du något förslag?
- vs -

2014-01-27

Tävla om Flygplan på dvd eller blu-ray!

Nästa vecka kommer äntligen Flygplan ut på DVD/BD och Disney ger återigen mina läsare chansen att bli en av fyra som vinner en härlig familjefilm!
©Disney
Från världen ovanför Bilar kommer Flygplan, en actionfylld komedi om Dusty, ett spridarplan vars jobb är att hålla ogräset borta från åkrarna. Men Dusty har högtflygande drömmar om att få vara med i en flygtävling, trots att han inte direkt är byggd för att flyga snabbt och han råkar dessutom vara höjdrädd. 

Dusty sätts på prov då han siktar på att nå höjder han aldrig trott skulle vara möjligt. Med lite hjälp ifrån sina vänner hittar han modet att våga mer än han var byggd för.
1:a - 4:e pris ©Disney Flygplan på DVD eller Blu-ray, värde 149 - 199 kr/st.
__________________________________________
För att vara med ska du svara på följande fråga:

Vad är Dusty rädd för?

Psst, läs texten under bilden...

Skriv svaret som en kommentar och ange vilket format du önskar vinna. 
Kommentarerna syns först efter avslutad tävling.
__________________________________________

Extrachanser
(Varje moment ger en extrachans)

- Tipsa om tävlingen i din blogg eller Facebooksida.
(Bifoga direktlänken i kommentaren)

- Följ mig på bloglovin' eller gilla inlägget.
(Skriv vilket nummer du fick)
__________________________________________

Du kan tävla fram till och med midnatt den 5/2 -14.
Lycka till!
Tävlingsregler
- För att tävlingsbidraget ska vara giltigt måste frågan besvaras.
- Om du väljer att inte lämna din blogg- eller mailadress måste du hålla koll när vinnaren presenteras då jag inte har någon möjlighet att kontakta dig.
- Endast ett bidrag per person och IP-adress/hushåll.
- Eventuell vinstskatt bekostas av vinnaren.
- Vinster skickas endast inom Sverige.
- Om det inte går att kommentera kan du skicka svaret till vittellersvart@gmail.com. OBS! Mailbidragen publiceras som kommentarer efterhand.
 - vs -

Måndagslistan - Förra veckan!

Jag börjar veckan med en förra-veckan-lista i hopp om att det ska göra mig lite mer medveten om vad som händer. 
Förra veckan
________________________________

Blev jag glad över:

Att vi har roliga och efterlängtade besök inbokade under våren.

Blev jag irriterad på:

Min omatchade energinivå och baklust.
Vill, vill, vill baka en massa godsaker men orkar inte.

Lärde jag mig:

Att tusen stormar inte gör någon vinter.
Väderbloggen fortsätter gnälla.

Undrade jag: 

Om det kommer hinna gå två år till nästa gång jag går till en frisör för att bli klippt.
Snart har det gått ett och ett halvt år.
Jorå, det är ju också en bedrift...

Önskade jag: 

Att jag kunde släppa tankarna på godsaker.
En liten stund.

Den kommande veckan hoppas jag:

Att jag kommer mig för att säkerhetskopiera min hårddisk.
Innan någon spiller på datorn.
________________________________

Om du har lust att göra samma lista i din blogg så får du gärna kommentera med länken till din, det skulle glädja mig!
- vs -

2014-01-26

Funkybox förvaringsask för våtservetter - testat!

För drygt elva år sedan skaffade jag oss en förvaringsbox från Natusan. Den ingick när man köpte deras våtservetter och stod redo vid skötbordet när vårt första barn gjorde entré. Asken följde sedan med länge, länge eftersom vi sedan dess fortsatt ha våtservetter som ett stående inslag i badrummet, även utan blöjbarn.

Av någon anledning kastade jag asken innan vi flyttade hit och det har jag ångrat. Lite väl mycket kanske. I vilket fall så blev jag glad när jag äntligen hittade en ny tillverkare av samma typ av förvaring - Funkybox. De är dessutom snyggare än den ask Natusan slutat tillverka och finns i massa färger och mönster.
Tanken med en förvaringsask för våtservetter är att den ska underlätta upptagandet av våtservetter och göra det smidigare, hålla dem fuktiga längre och inte minst försköna platsen kring skötbordet eller den plats du nu använder våtservetter. Ofta är förpackningarna rätt fula och det skadar inte att dölja dem i en neutral ask.

Tyvärr fungerar inte Funkyboxs variant som jag hoppats.

För att öppna asken trycker man på en knapp varpå locket studsar upp, det krävs ett relativt hårt tryck för att få upp locket men det räcker åtminstone med en hand.

Plasten i hålet där våtservetterna ska tas ur är vass. Jag river mig på fingrarna varje gång servetterna inte följer med upp och jag måste dra upp dem med fingrarna. Det är trångt för mina relativt små fingrar och nästintill omöjligt för maken att få ner fingrarna i öppningen.

När våtservetterna gör som man önskar, alltså följer med den tidigare upp och därmed gör att jag inte behöver stoppa ner fingrarna, så är det bara bra men tyvärr är det sällan det blir så.

Öppningen där man fyller på sitter i botten, varför förstår jag inte. Det hade varit mycket bättre om det var ett löstagbart lock istället, då hade vi åtminstone kunnat använda den som en förvaringsask utan den vassa öppningen/locket.

Då Funkybox inte fungerar som åtminstone vi önskar så är det inget jag rekommenderar.
- vs -

2014-01-24

Överdosera Levaxin - utan sköldkörtel.

Som gravid får man ökad blodmängd i kroppen vilket innebär att dosen Levaxin måste ökas för att hamna på en bra nivå. Under mina två senaste graviditeter har jag fått öka från 100 till 150 mikrogram.

Efter förlossningen ska man ju sänka dosen igen eftersom kroppens blodmängd återgår till det normala. Den här gången glömde jag bort det och märkte av det på grund av de biverkningar jag fått av den alltför höga dosen.

  • Jag har, trots att jag är jättetrött, haft riktigt svårt att somna. Jag ligger vaken i timmar och bara glor trots att huvudet sagt godnatt för länge sedan.
  • Mina ben rycker av myrkrypningar.
  • Armar och händer sticker och kliar inuti.
  • Jag får omotiverad hjärtklappning som sitter i under väldigt långa stunder. Hjärtat studsar omkring i bröstet och det är svårt att andas normalt. Det händer ofta.

Eftersom jag inte är någon läkare vet jag inte med säkerhet att det här bero på den höga dosen men jag är benägen att tro det. Nu har jag varit i kontakt med min läkare och kan sänka dosen till 100 igen. Om fyra veckor ska jag lämna ett nytt blodprov för att se om dosen är rätt. 

FASS:
Vid överdosering eller vid för snabb dosökning kan samma symtom som vid förhöjd halt sköldkörtelhormon i kroppen uppkomma.
Till exempel hjärtklappning, snabb hjärtrytm, oregelbundna hjärtslag, avmagring, kärlkramp, diarré, huvudvärk, darrningar, nervositet, sömnlöshet eller hyperaktivitet, svettningar eller feber och nedsatt tolerans för värme.

Det tar ju ett tag för Levaxinet att gå ur kroppen så jag får stå ut med de här symtomen ett tag till men ser verkligen fram emot att bli normal igen.

För hög dos av medicinen är det en del som använder som viktminskande medel eftersom ämnesomsättningen ökar avsevärt. Nu är det ju en hel del annat som ökar och jag skulle för mitt liv aldrig ge mig på något så dumt. Det är ju dessutom farligt att manipulera kroppen på det viset.
- vs -

2014-01-22

Hatta hatta...

Det här att ständigt bli avbruten ligger inte för mig alls. Jag vill avsluta det jag håller på ned, oavsett om det gäller ett mail som ska skickas eller en tvätt som ska hängas.

Tyvärr blir det alltmer sällan jag blir klar. Med något.

Sömnen är väldigt upphackad, såklart. Resultatet blir att jag somnar till, hinner glida ner i drömsömn och bli hastigt väckt mitt i en nyss påbörjad sömn. Det gör att drömmarna blir vardagliga och riktigt skumma på samma gång. 

Om jag drömmer att jag viker tvätt med Eddie Izzard gör det mig förvirrad när jag vaknar eftersom jag verkligen tror att det precis har hänt. För varför skulle jag i min helt fria drömfantasi hitta på att jag viker tvätt med min idol när det finns så mycket annat vi skulle kunna göra istället? Alltså på riktigt, sjukt mycket annat...
- Mr Izzard, jag vill inte vika tvätt med dig.
Jag hinner äta, det gör jag, men inte nödvändigtvis med någon ro. Det är lätt att hamna vid köksön med en macka i handen. Eller vid datorn och då vill jag hinna äta, skriva, läsa och gärna amma samtidigt. Tills Liten ropar och jag får amma färdigt vid hennes lilla bord samtidigt som jag ritar en fantastisk teckning.

Tvätten hängs upp till viss del, resten hamnar i en fuktig hög på skötbordet tills nästa blöjbyte då jag inser att skötbordsdynan blivit blöt och måste fixas till, helst före blöjbyte och efter att tvätten hängts upp.

När maken är ledig så tänker jag att jag har en chans att göra det jag vill, han kan ta hand om minibror om han skulle vilja vara i famnen eller så utan att äta. Problemet är bara att när han är ledig så är det även hans enda tid att göra något här hemma. Självklart vill vi ju prioritera bygget men jag vill ju också ha lite tid. Hur göra?

Lösningen är att ingen gör nånting, jättesmart men det verkar vara så det blir. Maken fastnar i soffan, trött och initiativlös. Jag hamnar här vid datorn med massor att göra men slösurfar istället i ren förvirring och minnesförlust. 

Dumt och tidsödande men det kanske är så det ser ut i vårt liv just nu och det kanske det ska få göra. Inte så många måsten som slåss med energilöshet och vilja. Kanske ska vi bara glo på varann, på barnen och uppskatta alla tillfällen till vila?

Vad blir jag faktiskt klar med? Massor egentligen - jag duschar klart, tömmer diskmaskinen, lagar mat, ammar och läser böcker. Betalar räkningar, bakar, bråkar med de stora barnen, kramas, nätshoppar, sätter upp gardiner och byter blöjor. Skriver blogginlägg, snarare så hattar jag fram ett inlägg, som det här inlägget. Det har skrivits vid flera tillfällen under lång tid så om det verkar rörigt beror det på den icke sammanhängade tiden det skrivits under.

Det är bara det att  allt görs med en hast och inte alls den inlevelse jag skulle ha önskat. Inget görs helhjärtat direkt och jag är för helhjärtat - allt eller inget, vitt eller svart.
- vs -

2014-01-20

Måndagslistan - Förra veckan!

Jag börjar veckan med en förra-veckan-lista i hopp om att det ska göra mig lite mer medveten om vad som händer. 
Förra veckan
________________________________

Blev jag glad över:

Att minibror gått upp i vikt.
Det betyder att jag måste fortsätta mitt frosseri.
För hans skull liksom.

Blev jag irriterad på:

Min man.
Och mina barn.
Men bara ibland.

Lärde jag mig:

Att ett nystädat badrum ser nystädat ut i ungefär en kvart när man är en fyrabarnsfamilj.

Undrade jag: 

Om jag borde skämmas för att jag längtar bort ibland?

Önskade jag: 

Att vädret skärpte till sig.
Att vintern skärpte till sig.
Hur mycket ska det storma?
Varför ser snön ut som i Sthlm?
Grådassig alltså.
Dags att klaga till SMHI igen.

Den kommande veckan hoppas jag:

Att jag hinner avsluta det jag håller på med.
Vad som helst.
________________________________

Om du har lust att göra samma lista i din blogg så får du gärna kommentera med länken till din, det skulle glädja mig!
- vs -

2014-01-19

Sliten ghd & Daniel!

Det var alldeles för länge sedan jag ansträngde mig för att se ut som något annat än en höggravid svullen tråkmåns eller en nyförlöst trött fyrabarnsmamma och tänkte att jag åtminstone skulle göra något åt mitt hår. Tog därför fram min trogne plattång som tyvärr visade sig vara både trött och slut. (Man blir som man umgås?)
#ghd # styler #plattång @ghdscandinavia
Den blev inte tillräckligt varm och envisades med att signalera att den var färdiguppvärmd varje minut. Nu har jag ju haft glädje av min tång i drygt tolv år så jag klagar inte på hållbarheten eller kvaliteten. 

Tråkigt stor utgift men visst vore det kul med en sprillans tång och eftersom ghd has served me well blir det en ny ur deras sortiment. Nu kommer det ju nya modeller stup i kvarten så vilken ska jag satsa på? 

Tar en låt på det.
Har fallit totalt för "Redo att dö" med Daniel Adams-Ray. Det är något med refrängen som bitit sig fast, texten, hans röst och hur det repeteras. Det är ljuvligt och det tar mig tillbaks till när jag var 22 och lyckligt förälskad.
- vs -

2014-01-17

Succé, Levaxin & Böcker!


Sådärja, mission accomplished!

Minibror har efter en vecka gått upp 200 g i vikt och är tillbaks på sin födelsevikt - godkänd! Han har även ökat på längden och följer sin alldeles purfärska kurva. Jag har slavat hårt under amningshungern och har ätit ätit ätit vilket uppenbarligen har gjort mjölken nytta.

Visste väl att choklad och andra godsaker var bra för kroppen...

Annars har jag haft hjärtklappning och svårt att somna, insåg att det troligen beror på att jag inte sänkt min Levaxin-dos sedan förlossningen och det borde jag naturligtvis ha gjort. Ringde vårdcentralen för att få det bekräftat och, heja glesbygden, läkaren ringde tillbaks efter tio minuter och sa att jag skulle återgå till den dos jag hade före graviditeten.

Med bara ett kapitel kvar på min sista deckare har jag nu beställt en ny hög med böcker. Eftersom jag är så långsam innebär det att jag kommer vara utan läsning till åtminstone tisdag och det är så trist. Jag vill ha en bok när jag lägger mig, det är det absolut bästa sättet att varva ner för mig.


Imorgon är det fyra veckor sedan vår stund i luften och jag måste säga att det än så länge rullar på riktigt bra med fyra barn. 
- vs -

2014-01-16

Tävla om tre Sorgenfresser-gosedjur!

De här söta gosedjuren har en uppgift - de slukar dina bekymmer! 

Sorgenfresser kallas de söta figurerna och alla har en dragkedja som mun. Skriv eller rita ditt bekymmer på en lapp, stoppa den i munnen och bekymret har kommit ett steg närmare lösning. 

Kanske vill du prata med någon men vågar inte - lämna ditt gosedjur till den som du vill ska läsa lappen! Som förälder är det ett perfekt ställe att lämna en liten hälsning till sitt barn. 

Vill du testa om det fungerar? Tre av er har nu chansen att vinna en alldeles egen bekymmersslukare!
SORGENFRESSER hjälper dig hålla dina mardrömmar på avstånd, de håller tummarna inför ditt nästa matteprov och – om mamma hjälper till – finns det bakom blixtlåset en välsmakande godbit eller en tröstande lapp från pappa när du är på klassresa. Även en tonårings hjärtesorg eller stress på jobbet kan dessa specialister på bekymmer hjälpa till med. 

Oberoende om det är en skriven eller ritad bekymmerslapp – öppnar SORGENFRESSER sin mun och WHAM-BAM – äter de upp dina bekymmer. Så klart har inte alla bekymmer blivit lösta, MEN ett första steg har tagits. Allt eftersom kommer lättnaden, och saker och ting kommer att se ljusare ut! Dessutom, de mjuka och söta hjärtekrossarna är perfekta att kela med och inte enbart för barn…
1:a - 3:e pris Valfri Sorgenfresser.
__________________________________________
För att vara med ska du besvara frågan:

Vilken av de 15 olika Sorgenfresser vill du vinna?

Du hittar dem här.

Lämna ditt svar som en kommentar. 
Kommentarerna syns först efter avslutad tävling.
__________________________________________

Extrachanser
(Varje moment ger en extrachans)

- Gilla Sorgenfresser på Facebook.

(Skriv att du gjort det)

- Tipsa om tävlingen i din blogg eller Facebooksida.
(Bifoga direktlänken i kommentaren)

- Följ mig på bloglovin' eller gilla inlägget.
(Skriv vilket nummer du fick)
__________________________________________

 Tävlingen avslutas vid midnatt 26/1-14 .
Lycka till!
Tävlingsregler
- För att tävlingsbidraget ska vara giltigt måste frågan besvaras.
- Om du väljer att inte lämna din blogg- eller mailadress måste du hålla koll när vinnaren presenteras då jag inte har någon möjlighet att kontakta dig.
- Endast ett bidrag per person och IP-adress/hushåll.
- Eventuell vinstskatt bekostas av vinnaren.
- Vinster skickas endast inom Sverige.
- Om det inte går att kommentera kan du skicka svaret till vittellersvart@gmail.com. OBS! Mailbidragen publiceras som kommentarer efterhand.
 - vs -

2014-01-14

Helikopterförlossning - Min förlossningsberättelse!

Nej, det betyder inte att bebis roterade ut som en propeller utan precis vad det står. Min son föddes i en helikopter 600 meter upp i luften på väg till sjukhuset.

Efter att ha haft värkar i några veckor så var fredagskvällens värkar inget nytt. La oss för att sova, jag läste bok och lyckades somna vid ett. Plötsligt är jag klarvaken och känner att det händer något, ett litet knäpp och jag rusar in i badrummet. Vattnet går och det forsar rejält. Det stannar upp så jag tar en handduk och går in i sovrummet för att prata med maken, talar om att vattnet gått och så forsar det igen. 

Liten och Stor vaknar och trots att klockan bara är fyra på morgonen är de båda pigga.

Sitter på sängkanten och instruerar vad som ska hända och känner redan då att det börjar göra ont, det känns inte som regelrätta värkar utan mer en molande smärta nedtill. Får även frossa.

Klär på mig och efter ca en halvtimme sitter jag, maken och Liten i bilen medan de stora barnen får stanna hemma. Liten ska vi lämna hos farmor och farfar ungefär halvvägs till förlossningen.

I bilen börjar värkarna komma och med en klocka precis framför ögonen ser jag att det är två minuter mellan så maken ringer 112 för att se till att en ambulans möter upp oss. Värkarna gör ont men är hanterbara, de sitter i max en minut och jag hinner hämta andan mellan.

Liten halvslumrar bredvid mig och är ganska tyst. Hon verkar känna på sig att jag inte är som vanligt.

Värkarna gör alltmer ont och maken gör bedömningen att en helikopter krävs. Jag tror att jag börjar gå in i mig själv vid det läget. Maken har ständig kontakt med förlossningen och 112 och de undrar om vi ska stanna på någon av vårdcentralerna på väg in till stan för att typ föda där. Jag vill inte stanna, vill så mycket hellre vara på väg och vet samtidigt inte hur snabbt saker kommer hända. 

Vi åker hursomhelst till en av vårdcentralerna för att möta upp ambulans och invänta helikoptern som är på väg. Får gå in på toaletten och vill så gärna ha vatten, är löjligt törstig efter att andas (flåsa) mig igenom värkarna som nu kommer med 1-2 minuter mellanrum. Vattnet på vårdcentralen är ljummet och går inte att få kallt?! Så irriterande men kanske bra att fokusera på mellan värkarna.

Stannar där i kanske 10 minuter, klockan är strax efter fem, och helikoptern med en barnmorska kommer för att undersöka mig. Jag är nu öppen ca sju centimeter (efter ca 1 timme) och de diskuterar huruvida vi ska stanna, om jag ska transporteras med ambulans (45 min) eller helikopter (16 min). Beslutet hamnar på helikoptern och vi går i den 16-gradiga kylan för att lastas på.

Har flera riktigt jobbiga värkar under den 30 meter korta promenaden till helikoptern men andas mig genom dem. Maken åker iväg och lämnar Liten hos farmor och farfar och tar sedan själv bilen till förlossningen i stan för att möta upp oss där.

I helikoptern får jag på mig headset med mikrofon och läggs på en brits på ena sidan. Barnmorskan sitter vid min fotända och en sjuksköterska vid huvudändan. Det tar en stund sedan lyfter vi och jag tänker att jag ska passa på att kolla ut eftersom det är första gången jag flyger helikopter. Så blir det inte. Dels är det väldigt mörkt men främst är jag mitt uppe i ett intensivt förlossningsarbete som gör det lite svårt att koncentrera sig på utsikten.

Får rejäla värkar och försöker kommunicera via lurarna och mikrofon som nästan måste vara i munnen för att jag ska höras. Bm säger att jag ska andas och jag hör hur piloten säger att beräknad ankomst är 13 minuter. Hinner tänka shit det är länge och känner att krystvärkarna är närmare än så.

Bm rullar ner mina byxor och jag får filtar på mig, hon håller koll och säger att det inte är dags än.

Det är inte den mysigaste miljön, som en vadderat klot där det skramlar rejält, är mörkt och vi flyger. Vi flyger liksom?!

Värkarna kommer varje minut och blir bara värre, till slut säger jag att jag måste trycka på och bm håller emot och säger att jag ska göra det. Jag tar spjärn med händerna i taket och fötterna mot antingen väggen vid fotändan eller om det sitter något slags fotstöd på britsen. Vrider undan mikrofonen och skriker, krystar och skriker. Efter den första krystningen kommer bm nära och säger att jag ska andas, pressa ner hakan mot bröstet och ta nytt tag. 

Just här, i den här stunden är jag 100 procent närvarande, så fullkomligt med. Det gör så ini helvete ont men jag känner ändå hur bebis huvud sitter så långt ned att jag med en till krystning får ut det. 

Så blir det, jag tar i, skriker och pressar och känner hur halva bebis kommer ut. Tar nya tag, andas och även om jag blundar för det mesta så ser jag bm och hon är bra, lugnande, och jag tar ett nytt tag och schlopp är bebis ute.

Lättnaden är helt otrolig. Det går så snabbt att komma ut ur smärtdimman och landa i känslan av fullbordan.

Ingen bedövning, ingen lustgas och jag var så närvarande.

Får upp bebis på bröstet och eftersom det är sådant oväsen är det ingen som hör om han skriker, vi tre där bak tittar liksom på varann och honom och frågar i mikrofonerna om någon hör något. Efter ett bra tag (några minuter) ser vi iallafall hur han gapar. Han har fin färg och ser ut som en snittbebis, ren, runt huvud och alldeles slät. Visserligen är han blå över näsryggen men annars ser han inte sådär kladdigt, spetsigt nyfödd ut.

Jag håller honom i famnen under handdukar och filtar och täcker för hans öron.

Tre minuter kvar till landning.

När vi landar är jag så lugn. Inser att jag har mina vinterskor på mig och byxorna nedrullade vid anklarna. Jorå, och andra väljer musik de ska lyssna på vid förlossningen...

Vi landar och det verkar som att alla är något tagna av att vi faktiskt födde i luften. Det har inte hänt tidigare och det kommer nog dröja innan jag inser hur annorlunda det faktiskt är.

Får åka ambulans från hangaren till sjukhuset och kommer till förlossningen i lugn och ro. Väl där plockas moderkakan ut, jag undersöks och får ett par stygn efter att ha fått bedövningsplåster först.

Äntligen får jag vatten att dricka och maken kommer fram och får träffa sin son.

Bebis kommer till mitt bröst och greppar tag med en självklarhet, mycket imponerande. Jag går på toaletten och känner mig rätt skakig. Har ont i handlederna som är röda vilket jag inser beror på hur jag pressade händerna mot taket under födseln.

Vi får den klassiska förlossningsfikabrickan och jag smäller i mig mackor, cider och kaffe direkt. Känner att hungern hängt efter.

Efter en stund får jag frossa, feber och mår illa. Blir akuttrött och får varma filtar, alvedon och somnar till en timme. Under tiden undersöks bebis och det visar sig att han har blåsljud på hjärtat men i övrigt är allt tiptop. Han myser med sin pappa och när jag vaknar känner jag mig mycket bättre.

Klockan hinner bli 8-9 och vi flyttas över till ett rum på BB. Bebis väger 3680 g och är 51 cm lån, vårt största barn och helt normalstor.

Ju mer jag tänker på förlossningen i sin helhet desto mer förundrad blir jag. Det är min fjärde och helt klart den bästa av dem, trots att det var en väldigt udda lokal.

Från att vattnet gått tog det cirka två timmar tills han var ute. Det krävdes endast tre mycket effektiva krystvärkar och det allra bästa vara att jag var helt närvarande, både i den vidriga smärtan och allt som faktiskt var annorlunda. 

Dagen efter kom helikopterpersonalen till BB med ett superfint plakat med en bild av helikoptern, text över vilka som var med och en karta som visar exakt vart vi befann oss när han föddes. Det var inte bara en speciell förlossning för mig (och bebis) utan även för sjukvårdspersonalen och det känns så fint att de ville uppmärksamma händelsen. Det fanns liksom en glädje kring det hela, det var inte bara en rutinförlossning. 

Som min man sammanfattade det hela: Det var en bra final!

Det kommer nog dröja innan jag till fullo inser vidden av hur annorlunda det faktiskt var, att min yngsta son är född i en helikopter.
- vs -

2014-01-13

Måndagslistan - Förra veckan!

Jag börjar veckan med en förra-veckan-lista i hopp om att det ska göra mig lite mer medveten om vad som händer. 
Förra veckan
________________________________

Blev jag glad över:

Att badrummet ska kaklas. 
Och för att det snöar igen.

Blev jag irriterad på:

Folk som inte betalar sina vunna auktioner på Tradera.

Lärde jag mig:

Att inte lämna Liten med sin lillebror ens en sekund.
Den väna lila tjejen kan ställa till det rejält för en sådan liten bebis.

Undrade jag: 

Om det inte är dags att sänka Levaxin-dosen igen?
Måste ringa läkaren.

Önskade jag: 

Att det inte skulle kännas som en omöjligt att avsluta saker.
Ständigt avbruten - en fyrabarnsförälders lott?

Den kommande veckan hoppas jag:

Att minibror går upp i vikt och att hans mamma rekommenderas äta chokladtryfflar hela dagarna.
Eller praliner.
________________________________

Om du har lust att göra samma lista i din blogg så får du gärna kommentera med länken till din, det skulle glädja mig!
- vs -

2014-01-11

Icke godkänd...

Gårdagens BVC-besök visade att minibrorsan inte gått upp så mycket i vikt som man hade önskat. 

Vi har fått en ny tid i slutet av nästa vecka och jag märker att jag tar det som en utmaning. Nu ska det tokammas och jag ska äta bättre. Det måste funka för jag orkar helt enkelt inte börja med ersättning, det är ju så praktiskt att ha maten färdigpaketerad och ständigt rätt  tempererad.

Så länge han inte börjar kräkas upp ett överskott känns det som en god idé.

Att jag inte är orolig beror på att han inte är det minsta missnöjd och ser välmående ut, trots sina små fågelben. Han är ju vårt fjärde barn och det gör ju sitt till. Hade det varit vårt första så hade jag säkerligen varit riktigt orolig och dessutom lagt skuld på mig själv och skämts för min usla mjölk. 

Det är säkert så att jag de första två veckorna ätit för dåligt så att mjölken inte runnit till så som den borde. Nu känner jag mig lugn och går all in tillsammans med amningshungern istället. 
- vs -

2014-01-10

Grattis till en vinnare!

Tusen tack för alla namnförslag, vi har ännu inte bestämt vad minibrorsan ska heta men vi har fått många nya uppslag så nu gäller det bara att komma överens.
Vinsten består av högrenade mineralprodukter från svenska IDUN Minerals: Vatn Limited Edition vattenfast mascara, Brunklöver ögonskugga och Anna Läppglans till ett värde av 510 kr.
Ett stort grattis till:

Ida Sjökvist
________________________________________

Skicka dina adressuppgifter till vittellersvart@gmail.com  senast 31/1 så kommer vinsten med posten. Lämna en kommentar till det här inlägget så jag vet att ett mail är på väg.


Ett stort tack till IDUN Minerals för den finfina vinsten, och tack till alla er som ville vara med!
- vs -

En bild säger mer än?

Eller så väcker en bild tusen frågor.
Patrik Isaksson - bergsbestigare?
Vad är tanken med den här bilden?

Så många frågor, så få svar...
- vs -

2014-01-09

Uppdatering badrummet!

Äntligen händer det något på badrumsfronten!

Det visade ju sig att när huset levererades hade de satt upp fel våtrumstapet vilken i all hast revs ned. Därefter slängdes den rätta upp när huset stod på plats och det gjordes lite väl snabbt och lämnade efter sig en hel del luftbubblor och andra skönhetsfel. Detta reklamerade vi till Smålandsvillan, vår husleverantör, vilket godkändes och en beställning skickades till en lokal plattsättare/badrumsleverantör. Det har tagit sin tid men nu har vi äntligen fått ett besked.

Vi ska få kakel!
Då det blir samma kostnad för deras del och vi mycket hellre har kaklade väggar så ordnar de det utan extra kostnad för vår del. Hurra!

Nu ska det beslutas om en tidpunkt för arbetet och ett kakel. Jag antar att vi som bäst får välja färg bland det allra billigaste standardkaklet och det är helt okej, vi lägger hellre pengar på de badrumsmöbler vi redan valt ut. Det känns i vilket fall som helst jättekul att det händer något och att lösningen är bättre än väntat. Så snart kaklet är uppsatt kan vi köpa hem den nya inredningen och få ytterligare ett rum klart. Hurra!
- vs 

2014-01-08

Damned hunger...

I samband med att mjölken rinner till har jag med mina första tre barn drabbats av amningshungern. Den här gången kom den inte och det var jag väldigt glad över, kanske kunde jag undvika att gå upp  vikt efter förlossningen den här gången.

Jag har hittills gått ner 13 av 18 kg bara sådär och det är jag såklart nöjd med, skönt att inte behöva bry mig (än) och äta som jag vill. Nu har jag ju inte haft någon större matlust så det har gett sig självt.

Men så i förrgår kom hungern. Jag bakade ett onyttigt vitt bröd som var alldeles för gott och jag började med att okynnesäta mackor, fick även i mig choklad och hemmagjord milkshake i stora lass. Där om den första proppmätta känslan och jag riktigt kände hur magsäcken töjdes ut och hur det nu var kört. 
Har bakat en hel del den senaste veckan, en blandning av bröd och fika som naturligtvis ska ätas upp nu.
Hungern, suget slog till och jag tänker på mat och sötsaker dygnet runt sedan dess. Jo, även på natten när jag ammar så är jag hungrig och om jag inte vore så lat hade jag gått upp för att äta men nu sparar jag mig till en rejäl frukost istället.

Jag är sugen på allt möjligt, flingor med mjölk, banan i ugn med After Eight, Ceasarsallad, chokladpudding, Chicken Chow Mein... Det spelar mindre roll vad det är bara jag får äta det tills jag är övermätt.

Jag borde kunna hejda mig och äta normalt men när suget blir så starkt så låter jag det ta över och hänger mig totalt. Ångesten tar jag tillsammans med proppmättnaden, de två hänger ju ihop.

Bestämmer mig för att ge frosseriet en vecka frihet, då jag får vräka i mig utan stopp och så tar jag tag i det efter det. 

Det kan ju vara så att det är bebis som behöver en mamma som äter rejält för att han ska få extra mycket mjölk. Han är rätt pyttig och jag oroar mig lite för att han inte gått upp i vikt som han borde. Ska till bvc på koll imorgon.

Se där, vilken utmärkt anledning ursäkt att överäta. För visst är choklad en bra mjölkboost?
- vs -

2014-01-06

Måndagslistan - Förra veckan!

Jag börjar veckan med en förra-veckan-lista i hopp om att det ska göra mig lite mer medveten om vad som händer. 
Förra veckan
________________________________

Blev jag glad över:

Att min kropp skapat fyra fina barn.
Även om det egentligen är världens mest naturliga så är det både otroligt och överväldigande.
Mm, självklart får min man cred för sin del i skapandet.

Blev jag irriterad på:

Att barnen måste ha längdskidor och pjäxor resten av terminen.
Det är meningen att de ska åka skidor varje idrottslektion så länge det finns snö och jag gillar inte att det räknas kallt med att alla har råda att köpa utrustning till sin barn.

Lärde jag mig:

Att trots att fyra bebisar kommer från exakt samma ställe kan vara så extremt olika.

Undrade jag: 

Om vi kommer komma överens om ett namn till vår son inom den närmaste.

Önskade jag: 

Att de stora barnen skulle sluta bråka.

Den kommande veckan hoppas jag:

Att vi kommer in i bra vardagsrutiner och att småttingarna kommer sova middag vid samma tid.
________________________________

Om du har lust att göra samma lista i din blogg så får du gärna kommentera med länken till din, det skulle glädja mig!
- vs -

2014-01-04

14 dagar - kroppen efter förlossningen...

Det är idag två veckor sedan bebis kom. Min kropp har anpassat sig, mjölken har runnit till och vi är från och med idag fria från gäster.

Den smärtsamma delen av amningen har gett med sig, det känns fortfarande när han tar första greppet men det har jag vant mig vid och det försvinner nog snart. Mjölkstockningen masserade jag bort på ett respektive två dygn. Hade även extra värme över brösten och det hjälpte med all säkerhet. Jag klarade mig undan feber och är så glad att det gått över.

Minibror är den första av mina barn som helst äter från båda brösten vid varje amningstillfälle. Han är fortfarande en liten kille men eftersom jag ser och känner att han äter ordentligt är jag inte orolig. Ska dock på viktkoll nästa vecka.

Av de totalt 18 kg jag gick upp under graviditeten har jag hittills tappat 12. Det känns bra. Skillnaden den här gången är att jag valt att inte börja överäta direkt efter förlossningen. De andra gångerna har amningshungern slagit till direkt, det i kombination med längtan efter att kunna äta normalt har helt tagit över och jag har varit konstant proppmätt lång tid efter förlossningen. 

Den här gången har jag fortsatt äta som innan, lite och hellre ofta. Jag blir snabbt mätt och undviker att äta bara för att jag kan, får se hur länge det håller. 

Om det visar sig att bebis inte gått upp i vikt så får jag se till att äta mer mat, töja ut magsäcken litegrann, återstår att se.

Det otrevliga och oundvikliga avslaget lever sitt eget liv. Plötsligt blöder jag massor och har samtidigt ont, får febertoppar och blir orolig. Sedan går det en dag helt utan blödning. Det är ju så att det är normalt att börja blöda färskt blod när man börjar röra på sig igen och ju fler barn man fött desto ondare gör det.

Det här är första gången jag efter en tid blött lika mycket som i början och haft feber, så visst har jag varit orolig för en infektion. Har varit i kontakt med vården men har hela tiden väntat med att åka in på kontroll. Efter två veckor blöder jag färskt blod ibland och har vant mig vid det, det gör sällan ont numer så jag hoppas att allt är normalt.

Bebis äter större delen av nätterna och jag sover med honom bredvid, ammar halvsovandes och ger honom napp. Visst är jag trött, vill inte gärna gå upp på morgonen men ser fram emot att de stora barnen börjar skolan igen. Vill försöka skapa några rutiner med småttingarna, åtminstone när det gäller sömnen.

Ryggen/bäckenet ömmar delvis fortfarande, särskilt när jag suttit ner ett tag. Jag kan åtminstone ligga på rygg numer och det är väldigt skönt. Att sträcka ut rygg och höft är befriande och ger mig hopp om att kroppen kommer återställas så småningom.

Mentalt då? Där märker jag att jag inte riktigt hunnit med. Vi har ju haft gäster och tredagarsbluesen de flesta drabbas av kom först dag nio för min del. En dag av oförklarliga tårar och allmän lågmäldhet. Just den dagen kom det nya gäster vilket naturligtvis var en dålig kombination, som tur är så kunde jag hålla mig undan ganska mycket och efter knappt två dagar var jag mig själv igen.

Idag är en tyvärr dålig dag. Känner hur jag inte har energi till mycket mer än att kramas med bebis. Känner lite av de tendenser jag upplevde med mitt första barn, det som senare konstaterades vara en post partum-depression. Det gör mig orolig men jag tänker att det ska gå bra så länge jag, och min man, är medveten om det.

Den känsla jag har är att jag vill gömma mig med bebis, ha honom helt för mig själv. Ifred liksom, han och jag. På samma sätt var det med Stor, jag mådde jättedåligt när någon annan än jag, eller hennes pappa, höll henne och de är nästan likadant nu, jag hanterar det och låter andra hålla min son men att jag nästan längtar tillbaks till BB är en liten varning.

Kanske beror det bara på att huset är fullt av andra uppmärksamhetstörstande barn? Ovanan att vara fyrabarnsmamma med en heltidsarbetande make? Där alla fyra barnen är hemma på jullov och bråkar? Det kan nog göra vem som helst lite låg, ledsen och trött.

Men jag håller koll på mina känslor, för säkerhets skull.
- vs -

2014-01-02

Nyår!

Ett nytt år har börjat och 2013 har avslutats Det går så fort och jag förvånas över hur snabbt barnen växer. 
Vi firade nyårsafton hemma med en god middag bestående av oxfilé och makens goda bearnaisesås och pannacotta som toppats med havtornsglögg till efterrätt. Det serverades riktig gott Valpolicella-vin som jag bara fick smaka på och det är väl tur att den festligaste läsken i champagneglas nästan väger upp...

Som jag skrivit tidigare så är naglarna något man kan förhöja vardagen med oavsett hur man känner sig i kroppen i övrigt. Vårt nyårsfirande var inte direkt uppklätt men fina naglar hade även den nyförlösta mamman.
80 Fashion Editor, ett skimrande lack som har olika nyanser beroende på ljuset och ovanpå 78 Luxe Touch, ett lyxigt glitter som helt klart ger en festkänsla. Båda från danska Fnug.

Annars befinner jag mig i en mysig bebisbubbla, är så förtjust i min lille kille och trivs bäst med honom riktigt tätt intill. Som det ska vara.

Har du haft ett bra nyår?
- vs -